Vägen till ett friskt liv

Publicerad 02.09.2014 kl. 15:08

Idag är en bra dag. Kanske den bästa dagen på en mycket lång tid. Jag har varit på min första föreläsning på länge och det känns helt fantastiskt. Jag har cyklat dit och tillbaka och jag har gått och handlat. Hela kvällen kommer vara full med program och det känns så skönt att orka igen. Det här blir en lång text. Men jag hoppas att ni ger lite av er tid att läsa. Det jag vill är att folk ska förstå.

Det var på hösten 2013 allting började. Darrningarna i armar och ben, svettningarna som kändes som om jag konstant befann mig i en öken, tröttheten som aldrig försvann, pulsen som skenade iväg och ett hjärta som slog för allt det var värt. Jag var irriterad och nedstämd utan uppehåll. Minsta lilla virus eller bakterie jag stötte på tog fäste och jag låg förkyld varannan vecka. Hår började trilla bort. Jag sov periodvis antingen konstant eller ingenting alls. Jag klarade inte av att ta in någon som helst information, det mesta gick förbi. Att läsa gick inte.

Hela vintern är som en tjock dimma. Jag vet inte vad jag har gjort eller om det var snö. Jullovet sov jag igenom. Pappa sa att det inte var normalt men jag svarade att ”Jo, jo det är fullständigt normalt.” Som ung söker man lätt naturliga orsaker till varför man mår som man mår och reflekterar inte över att man kanske kan vara sjuk. Jag tänkte att jag hade åkt på en höstdepression och att min kondition blivit dålig, att jag var trött efter studentskrivningarna och sommarjobbet, flytten till Åbo och omställningen till ett annorlunda liv.
   I februari 2014 åkte jag på en rejäl förkylning som aldrig gav med sig. Jag hade heller inte kunnat sova under flera veckors tid, bara någon timme på dagen nu och då och alla symptom hade förvärrats. Då hade jag redan varit sjuk under lång tid, utan att veta och jag bestämde mig för att söka hjälp.
På Studenthälsan fick jag efter många om och men träffa en läkare som kunde några ord svenska. Inte så bra, men så mycket att hon gjorde sig förstådd. Hon började med att mäta blodtryck och puls som visade sig vara skyhöga. ”Det här var inte bra”, sa hon. Sedan följde en lång rad prover, hjärtfilmer och röntgen. Allting tydde på hypertyreos – överaktiv sköldkörtel.
Jag fick sedan träffa en annan finskspråkig läkare, en mycket ung som inte verkade så van inom sitt yrke ännu. Jag bad om att få sjukledigt, hon skrev ut 3 dagar ledigt för halsinfektionen och en sömnmedicin. ”Jag har hypertyreos”, sa jag. ”Jo men jag kan inte skriva ut ledigt för det, tyvärr.”

Jag skickades vidare till Tyks för att fastställa diagnos. Jo, hypertyreos var det jag hade. Jag fick utskrivet sköldkörtelmedicin och en medicin mot hjärtat och blodtrycket. Vilopulsen befann sig vid det här laget på 140 och blodtrycket 145/120. Värdena var uppåt skogen. ”Du måste vara sjukskriven minst en månad, sedan får du mera vid behov. Du hittar mera info på nätet”, sade den här läkaren. Också på finska. Men jag fick illafall sjukledigt. Sedan var det bara tack och hej. Jag tappade bort mig på vägen ut från sjukhuset, jag kunde inte minnas hur jag kommit in eller om jag åkt hiss. Jag hamnade långt ner i någon källare på Tyks och lyckades med mycket möda och besvär till slut ta mig ut där. Väl ute kunde jag inte minnas vägen hem.

Det var inte förrän jag fick träffa en specialist inom endokrinologiska sjukdomar som en läkare frågade: ”Hur mår du?”. Jag var så glad, så glad för att en läkare äntligen faktiskt brydde sig om mig och hur jag egentligen mår. Som inte bara skrev upp en lista på mina symptom och kollade efter värdena i dataskärmen. Jag förklarade att jag var helt slutkörd, att kroppen inte orkade och att jag mådde fruktansvärt dåligt. Hon förstod och svarade att det är precis så det är, jag är slutkörd, inifrån ut och att hon ser det redan bara genom att titta på mig. Kroppen hade arbetat på högvarv under lång tid och musklerna hade brytits ner. Jag blev tillsagd att inte anstränga mig eftersom hjärtat kunde ta skada och jag blev lovad att bli sjukskriven så mycket jag önskade.

Jag har ännu en lång bit kvar innan jag är frisk. Men för varje dag som går blir jag starkare och piggare. Och jag är glad! Idag har varit en fantastisk dag. Jag orkade cykla till skolan, jag orkade hänga med på föreläsningen och jag orkade bära matkassarna, jag orkar igen leva ett normalt och nästan friskt liv. Även om det ännu finns dagar då jag måste ta igen mig och vila efter för mycket program.

Jag strävar inte efter att ni ska tycka synd om mig. Det jag önskar är dock mera förståelse. Av både läkare, vänner och bekanta. Många har trott att jag bara varit lat, skrattat lite när jag fattas från föreläsningarna igen. Blivit sura när jag inte orkat komma med på diverse evenemang och haft total avsaknad av förståelse. Ett flertal har inte ens frågat hur jag mår. Men jag är otroligt tacksam för de som funnits där och iallafall försökt förstå.

Kort sagt: Sök hjälp om ni känner igen er-sköldkörtelsjukdomar är relativt vanliga, stå på er i sjukvården och lyssna på era föräldrar.

 

Kommentarer (8)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver?
Oj vännen! Usch vilket år du har haft! Hoppas på tillfrisknande nu, det förtjänar du! Kram :)
Emma02.09.14 kl. 15:42
Ja det har varit tufft, men det går mot det bättre helatiden. Tack fina du, kram :)
03.09.14 23:36
Huh måste ha varit jobbigt, skönt att det är bättre, kämpa på :)
Johanna02.09.14 kl. 15:43
Tusen tack! Det ska jag göra :)
03.09.14 23:37
Var stark Ellinor, med det och lite tur kommer man långt :))
Lotta03.09.14 kl. 01:39
Du har så rätt Lotta, sköt om dig :)
03.09.14 23:37
åååååh! du skriver så bra! och detta fixar vi! en dag i taget! :D kraam :)
Tooni03.09.14 kl. 10:43
Haha tack gullis! Visst gör vi det!! :D kraaam
03.09.14 23:38
Hejsan! Har själv diagnostiserats för 12 år sedan med underproduktion av sköldkörteln. Idag så har min sköldkörtel börjat producera själv thyroxin. Här kan du läsa om mitt blogginlägg om hur jag har gjort, och att det finns alla möjligheter att bli frisk. Kämpa på! http://carloine.com/skoldkortel-och-naturprodukter/
http://carloine.com03.09.14 kl. 13:02
Hej! Intressant läsning. Har själv försökt hjälpa sköldkörteln på traven med olika naturliga metoder, på sidan om medicineringen. Det är märkligt hur lätt piller skrivs ut nu för tiden. Roligt att höra att du blivit sådär mycket bättre! Tror själv att grunden till många sköldkörtelproblem är stress, och kan själv märka på måendet och på provsvaren att de påverkats negativt under perioder jag har varit mera stressad. :)
03.09.14 23:43
Ååh vad jag känner igen mig i vad du skriver! Själv har jag nyligen för tredje gången diagnostiserats med hypertyreos, vilket jag kort nämnde också på min blogg. Jag länkar dock gärna vidare till din blogg då du beskriver så bra hur det känns att leva med hypertyreos. Kämpa på, det blir bättre, det vet jag. Jag har visserligen fått det på nytt flera gånger, men det ska nog bli bra till slut. Känslan efter att man börjar "leva" igen efter att ha mått dåligt länge är så skön. :)
Linda04.09.14 kl. 06:24
Voinej, man skulle önska att ingen behövde leva med hypertyreos, men samtidigt känns det skönt att veta att man inte är ensam. Roligt att du ville länka, lästa dina inlägg om sjukdomen och kunde såå känna igen mig. Tråkigt att du fått återfall, hoppas den kommer ge med sig den här gången. Jag mår mycket bättre nu än tidigare, men kan inte vänta tills jag är friskförklarad och klarar mig utan mediciner. Tack för uppmuntrande ord, sköt om dig och kämpa vidare! :)
04.09.14 12:04
Hui stackarn, nu förstår man mykky bättre va du hade för fel under året :/ hoppas de nya året blir bättre, kram :)
Minka04.09.14 kl. 18:30
De hoppas jag också :) kram!
04.09.14 22:53
Hej
Läste ditt inlägg i dag o känner att det ger hopp.
Fick veta i dag att jag har hyperyteros. Jag mår så dåligt men känner hopp
Anette nilsson 11.08.17 kl. 23:00